Inlagg tillagnat Marielle

Allas var favorituppmarksamhetsknarkare Marielle kande sig lite bortglomd i det forra inlagget, och eftersom man inte ska glomma bort sota manniskor tanker jag har upplysa alla om foljande:

• Det var Marielle som upplyste oss om att det varit jordskalv i Skane.
• Jag har spenderat atskilliga fantastiska timmar framfor Zelda med Marielle ocksa.
• Marielle ar sot som en sockerbit!

De sista skalvande minuterna (har det verkligen varit jordskalv i Skane?)

Imorgon ar var sista inte-resdag innan vi ar tillbaka i Sverigen. Kanns helt galet och svindlande nar jag borjar tanka pa det. Nar Amanda idag sa att hon ska dricka kranvattnet nar vi kommer hem blev jag bestort. Kan aven vi, med vara kansliga magar, verkligen gora det? Eller ar det bara nagot vi med var livliga fantasi diktat ihop?

Dock ar vi nastan friska nu, och vi har till och med vagat ata annat an "well boiled oatporridge". Smaklokarna gjorde en lite dans igar nar vi kakade pizza pa en resturang rekomenderad av en backpackers basta van, Lonely Planet!

Och vi har lyckats skaka av oss barnvakten! Bade igar och idag har vi utforskat Varanasi pa egen hand, och oj, vad mycket battre det blir utan att en frammande indier med uppmanande blick sitter bredvid nar man ater sin grot! Dessutom ville den javeln anda bara pressa oss pa pengar. Sa himla lurigt att saga att han ar dar for var sakerhet och sen lura ivag oss pa massa saker som han far provision for. Men se nej du, den gubben gick inte med dessa barska damer! Och vi betalade INTE hans fika nar vi kakat frukost och han suttit med, trots att det det var uppenbart att han vantade sig det. Jag menar halla, han far val tanka pa sin karma! Vi ville ju inte ens ha honom dar.

Har tror jag att det ar tid for ett litet avsnitt tillagnad nagon MYCKET battre; Stina Lundberg. Amanda och hon ska ha tvspelskvall nar vi kommer hem och min resekamrat ar mycket exhalterad. Darfor later jag nu henne ta over tangentbordet:

Ah, nar jag tanker tillbaks pa alla timmar som jag och kara Stina spenderade framfor diverse skarmar nar vi var yngre blir jag helt lycklig! Vi satt och skrattade tills magen krampade framfor Nintendo 64'at och spelade Zelda, Zelda och mera Zelda.
Minns en san dar dum grej vi flabbade at hur lange som helst. Vi dopte huvudpersonsgubben Link (hjalten med gron hatt och svard) till Zelda, bara for att fa den riktiga Zelda (prinsessan i nod, for alla oinsatta) att saga "Zelda... That sound's familiar".
Sen skrattade vi i uppskattningsvis en halvtimme. Tararna rann. Det ar ju sa man ska spendera sitt liv! Gah, varfor slutade vi med det?
Hur som helst Stina. Jag laste din blogg och jag ar jattepeppad pa ett Zeldamarathon. Pax att vi koper losgodis och dricker vin blandat med jolt cola. Tror att det blir hur fint som helst!
P.S. Anna undrar om hon ocksa far vara med?

Adios,
pa fredag kommer vi hem!

En liten anekdot

Anna och Amanda ligger utslagna i guest house-sangen och vralsjunger med alla krafter som finns kvar: "OM DU VILL HA MIG, NU KAN DU FA MIG SA LATT". Plotsligt rycker Amanda till, tystnar tvart och hyschar aggressivt. "Shhhhh! Vi ar for fan i INDIEN" varpa Anna svarar "Asch, dom forstar ju inte svenska". Ocksa fortsatter sangstunden.

Kanske maste man ha hangt har en manad for att forsta inneborden av detta lilla scenario. En kort forklaring: Om indiska killar hade forstatt svenska och hort oss sjunga ovanstaende strof hade vi blivit nagot terroriserade. Det racker namligen med att bara visa sitt vasterlandska anlete for att manga av dem ska tolka det som att man vill ha sex. Fasansfullt obehagligt och helt irrationellt.

Glad tredje advent vara vanner, har firas det traditionellt ma ni tro!

Anna har firat genom att titta pa en bajsande man och hans kon. Det gick liksom inte att lata bli nar vi kom smygandes i en bat underifran, eftersom han placerat sig mycket fiffigt i slanten ner mot vattnet. Hon angrar att hon nagonsin oppnade ogonen imorse. Eller inte riktigt, for hon har ocksa varit pa sitarlektion och kommit anda till ovning sju; att spela med TVA fingrar. Hon kanner sig mycket duktig for lararen drar massor av turistklyschor om att hon ar duktig.

Amanda den typen borjade smygfira redan vid tresnaret imorse. Hon vaknade av att Anna fortjust fnittrade i telefon med nan himla indier och kande sig genast manad att kasta sig in pa toaletten och kaskadkrakas.
Hon fortsatte sina magovningar hela natten och tavlade med en man i ett narliggande rum om vem som kunde gora de hogsta och mest gutturala kraksljuden.

For the record ar vi just nu i Varanasi och guidebockerna ljog inte nar de i princip lovade magsjuka har. Amanda trivs i sin roll som ofrivillig bulemiker eftersom det gett henne snyggt mellanrum mellan laren - vilket som manga i bekantskapskretsen vet att hon tjatat om LANGE.

Staden ar dock fascinerande och vi har rott i Ganges! Vi har ocksa sett likbranningar, getter i trojor, en livs levande babiskobra helt i det vilda och massor av man som faktiskt skoljer munnen med vatten fran floden. Dar snackar vi magar av stal. Sjalva blir vi magsjuka bara av att tanka pa det. Och ar det verkligen okej att dricka lik?

Eftersom Varanasi tydligen ocksa ar en ganska osaker stad for turister har vi fatt en alldeles egen barnvakt av varat guest house. Han jobbar sexton timmar om dyget och foljer oss precis OVERALLT. Tanken ar fin och han ar verkligen hur rar som helst, men vara fria sjalar kanner sig anda aningen begransade av denna situation. Och appropa sjalar, fast utan prickar over aet, sa kopte medlemmarna i denna dynamiska duo varsin silkessjal igar, for typ en hundring! De ar fina ocksa ska ni veta. Alldeles glansiga!

Nu ska vi kolla vem som vann idolfinalen. Stay updated, tanker vi.

Puss och kram alla julepraliner!

Love hurts, men magsjuka ar varre.

Igarkvall vaknade jag forst av sms sa sent som den okristliga tiden 21.00 (Anledningen till att vi lag och sov da ar att vi hade rest hela dagen samt vaknat 04.30 morgonen innan.)!
Inte nog med det sa ringde det ocksa en stund senare. Jag tror att jag pratade i somnen nar jag forst svarade, men att jag vaknade till under samtalets gang.
Haha, pa tal om telefonsamtal busringde en av de anstallda - en valklippt tibetan i valdigt rena skor - pa hotellet vi bodde pa i Manju Ka Tilla till vart rum, tva kvallar i rad! Det han ville saga var "I love you". I forrgar erkande han att det var han som ringt och bad om min email. Faktiskt inte lika obehagligt som det later, mest askonstigt pa ett roligt satt. Som sa mycket annat har.
Hursomhelst. Nasta gang jag vaknade var det for att jag behovde krakas! Eftersom spolfunktionen pa var toalett inte fungerade (smart att inte ha spolfunktion pa toaletter som backpacker i fucking Indien ska anvanda! Fatta mycket diarre backpacker i Indien har, verkligen alla snackar om det) var jag tvungen att springa och hamta en hink. Sen lag jag dar och varvade krakas, sova, krakas, sova, tills klockan ringde vid sju. Behover jag tillagga att jag inte steg upp?

Agra ur ett magsjukt perspektiv ar ganska lustigt. Det ar inte latt nar det ar svart, och det ar onekligen svart nar man star pa marmorplatan framfor Taj Mahaj och forsoker svalja spya och halla tillbaks krakinpulser samtidigt som uppskattningsvis tjugotre valkammade indier forsoker smygfotografera en, alternativt fragar tusen ganger om de far fotografera en. "Please!", "No. I'm sorry, I don't want to.", "Pleeeeeeeease!!!", "No! Sorry.", "Please please please please". Det ar har jag brukar borja ga ivag, vilket oftast leder till att alla de valkammade indierna foljer efter i en skrikande klunga, klickandes med sina mobilkameror och vralandes "PLEASE! Hello? HELLO!? Please!!!".
Ungefar har tar jag pa mig en sjal over ansiktet och haret, samt slanger pa mig mina jattebrillor och springer ivag.Jag igar pa Red Fort. Det var helt sjukt! Men onekligen fantastiska byggnader. Bade Jan Festmyr och Staden och framtiden-Martin hade nog trivts finfint.
Dock mycket svart att insupa historia nar ovan namnda scenario med galna karlar intraffar.
Och pa tal om historia kan jag tala om att vi (historiker Anna och historiker Amanda) har kommit fram till att mogulernas harskare som uppforde Taj Mahal, Shah Jahan, antagligen gick runt pa masoleumomradet, grat stilla och sjong "Love Hurts" samtidigt som ett 80-talsmontage med tyskt ljus-softade bilder pa den framlidne favorithustrun Mumtaz Mahal spelades pa repeat. Ta den, discovery channel!

Om smuts och mystiska karlar (Delhi i ett notskal and I love it)

Jisses vad jag bloggar mycket, det ar ju forfarligt. Men Anna mailar eller nat och jag har liksom inget att gora. Skulle kunna hanga med typ Nepalmannen eller fiskbyxan (HAN AR HAR, HAHAHA SA HIMLA KONSTIGT OCH OVART), men Nepalmannen ar for nargangen (seriost, han sniffar fortjust i mitt har fast jag inte tvattat det pa ar och dar) och fiskbyxan ar ju fiskbyxan. Vet inte om vi berattat om hur konstig han egentligen ar. Mannskan roar sig med att bara ivag skrikande backpackers, ocksa LSD-dansar han pa gatorna, timme efter timme. Det ar ingen hejd pa killen. Dessutom har han nagon slags infantil brostfixering. Tack, men nej.

Idag har vi akt cykelriksha med varldens basta forare. Han gjorde roliga, hogljudda ljud hela vagen och raddade oss fran en saker dod i Delhis galna trafik. Med cykelrikshan som skold eskorterade han oss over vagen till sakerheten hemma i Manju Ka Tilla.
Alla glodde pa oss nar vi akte, for han satt och skrek "WAAAAAAAAAAH" och cyklade jattejattefort, bara for att roa oss tva vasterlandska mongon. Jag skrattade tills jag fick syrebrist och magkramp.

Igar fick vi ganska oonskat middagssallskap av en tjock liten indier som sag ut som Peter Pettigrew. Han stammade och sluddrade och snackade oerhort hogtravande brittisk engelska. Det var kul. Dock sa han saker som "we all speak the language of loooove" och "do you girls like to party hard?" sa vi gillade honom inte riktigt anda. Hahahaha shit vad konstigt det hade varit att "parta hart" med honom. Ja jisses.

Nu ska jag forsoka hitta duschcreme och en tvattsvamp, jag ar namligen totalt ingrodd med smuts. Om jag gnuggar mig pa armarna blir det sma ackliga svarta bollar av hud och lort. Hahaha varfor bloggar jag om det? Amanda - Din fraschaste kompis.

Delhi dag 3

Shit vad ofta jag bloggar nufortiden! Det ar nastan som pa den gamla goda tiden. Det vill saga tiden da jag aldrig hade nagot att gora och darfor kraktes ur mig mina asikter pa internet hela tiden. Huvva!

Hanger for tillfallet i Manju Ka Tilla, tibetanska delen av Delhi. Det ar fint. Det kanns nastan som hemma med alla boneflaggor och Om Mani Padme Hum som spelas pa gatorna.
Det ar lustigt hur fort det gar att gora sig hemmastadd. McLeod Ganj kanns latt som ett hem, det finns ingen chans i varlden att jag inte kommer atervanda.

Dock ser jag fram emot hemmahemma ocksa. Det ljusblaa huset pa kullen vantar. Jag har hort att det ar julpyntat och att inte bara en mamma, en pappa och en Ambjorn, utan ocksa en rar liten mormor ser fram emot att valkomna mig.
Det ar fint att ha nagonstans att se fram emot att atervanda till. Och nu har jag tva sadana stallen! Jag ska latt borja samla pa sadana platser. Och personer.

Idag har som vanligt mycket roligt och konstigt hant. Jag satt bakatvand pa en cykelriksha och susade genom Delhi med tva glada karlar pa en cykel som forfoljde och kastade slangkyssar mot mig. Ytterst osvenskt.
Vi har traskat runt i Old Delhi och sett rosamalade getter, en man utan byxor, skaggiga sikher i joggingbyxor och hons i tranga burar pa golv tackta av blod och kycklinghuvuden.
Det var en givande upplevelse. Det var olika kanslor pa varje gata, och fast det var utmattande var det skont.

Vi har besokt ett fagelsjukhus drivet av Jiner. De tar hand om skadade faglar av den enkla anledningen att de anser allt liv vara heligt. Har snackar vi kontraster.
Vi besokte en stor moske, och eftersom mina axlar inte var tillrackligt tackta fick jag lana ett stort turkost duschdraperi med lustiga monster att dolja mitt orena sjalv med.
Jag slar vad om att de valde en sa lustig design pa kladnaden bara for att kunna skratta at dumma turister som vill vara lite pretto och kolla in annorlunda kulturer. Jag unnar dem det. Lagger ut kort snart. Nu ska jag sluta, for Anna dok upp och vi ska ha fruktstund. Ta hand om er! Puss

Ah nej ett sant dar prettoinlagg igen

Okej, eftersom forra inlagget var totalt gratrunkigt (grunkigt) ska jag bara skriva positiva saker idag. Delhi ar varldens konstigaste stad, men trots att det luktar piss och tusen slemmiga karlar smygfotograferar en hela tiden gillar jag den. Man ser sa oerhort mycket och nar man tanker pa det sa forstar man faktiskt mycket mer. Igar sag vi tva rikshachaufforer slass som galningar, antagligen om nagonting som bara rorde ett par rupies. Och vuxna kvinnor trycker sina gratande barn mot framlingar for att forsoka locka fram nog sympati for att fa ett par rupies. Nastan alla i de fattigare delarna ar konstant desperata och beter sig darfor pa det viset. Och det ar viktigt att se det, och att inte doma dem. I Sverige behover ingen tigga. Ingen behover lura framlingar pa pengar och ingen behover stjala.
Jag tror inte att nagon manniska
Hahaha maste bara avbryta mig lite. Tre unga killar gick precis forbi internetcafeet dar jag sitter, en av dem kollade in, sa nagot till de andra, och plotsligt gick alla tre tillbaks och tittade in pa mig. Jag ar ett exotiskt djur pa ett zoo.

Forlat, jag ska aterga till amnet. Jag tror inte att nagon manniska vill tigga, luras eller stjala. Det ar nagonting man drivs till. For man smutsar ner sig sjalv nagot fruktansvart av det. Tiggarna har anvander fula knep, och vi vet att de lurar oss. Modrar med barn ber om "No money, milk for the baby" men koper man mjolk till dem har de en deal med affaren om att ta extremt overpris, och sedan saljer de tillbaks mjolken. Hade de bett om pengar kanske de fatt 10 rupies, med mjolktricket kan de fa 200.
Men jag tror inte att de mar bra av att blasa valmenande turister. Jag tror att man maste ha sjunkigt oerhort lagt innan man kan tanka sig att gora sa. Och att ett land tillater sina invanare att sjunka sa lagt ar fel.
Vi ska vara tacksamma att vi bor i ett land dar var kontext inte tvingar oss till att stjala eller vara omoraliska.

Manga manniskor jag pratat med, bade backpackers och tibetaner, har antytt att indierna ar ett otrevligt och sjalviskt folk. Tva av vara vanner bevittnade en tragisk trafikolycka i Dharamsala, dar tva personer dog. De forsokte fa manniskor att stanna, men ingen brydde sig - alla korde bara forbi.
Nar jag berattade det for en annan bekant sa han att det var typiskt indier. Jag fick hora en del historier om hur de vagrat hjalpa manniskor i nod och om hur de bara tanker pa sig sjalva.
Dessutom, i varenda guidebok jag last om Indien och sarskilt om Indiens storstader namner de hur alla kommer forsoka lura dig och hur jobbiga de ar. Man fick kanslan av att de forsoker forklara for en hur man kan uppleva Indien utan att behova interagera allt for mycket med dess hemska invanare.

Men vet ni, idag har jag forstatt att det ar orattvist att se det sa. Sjalvfallet blir jag irriterad pa alla som forsoker lura mig och utnyttja mig hela tiden, men jag forstar att det handlar om att de lever i en speciell kontext som driver dem till det. De vill inte gora mig illa, de vill bara overleva.
Dessutom, idag traffade vi tre indier som alla forklarade att de tyckte det var jobbigt med alla som lurar vasterlanningar och forfoljer dem och ar jobbiga mot dem; for de dras ju ocksa ned i smutsen av det. De vill prata med oss, men de marker att vi rynkar pa nasan och gar ivag nar de forsoker fa kontakt, eftersom vi tror att de vill javlas med oss.
Och det maste ju vara svinjobbigt. Jag sager inte att vi ska sluta ha fordomar, for det ar fysiskt omojligt. Men jag vagar pasta att det ar viktigt att se manniskor i sin kontext och fundera over hur man sjalv skulle bete sig i deras situation. Dessutom maste man komma ihag att det for det mesta ar dumt att generalisera, och att aven pa den mest smutsiga bakgatan i Delhi kan man hitta fina manniskor som inte bara vill ha ens pengar.

Puss Amanda

And I'd trade all of my tomorrows...

Hejselihejsan, Amanda har. Jag ar i Delhi. Jag ar inte riktigt lika miserabel som jag ser ut (fragan ar om det ar fysiskt mojligt, har inte duschat pa typ en vecka och hangt i tva av varldens smutsigaste vader i stekande sol, OH BEHAVE), men igar var det nara alltsa.

Sista McLeodkvallen hade Hope Center en liten avskedsceremoni for oss. Vi fick sjalar, armband och tibetanska flaggor. Alla kramades och holl tal. Sen tvingades vi ta farval av Tenzin och Lhamo, och alla andra underbara manniskor vi traffat har.

Vi lamnade McLeod Ganj klockan tre pa natten, gick med vara tunga ryggsackar PLUS en hel trunk med presenter till er lyckostar dar hemma uppfor den langa trappen. Da hade vi sovit uppskattningsvis tre timmar och jag vet inte riktigt hur det var med Anna men jag grat mig i alla fall till somns.

Vi akte sex timmar i en skumpande buss med galet hogljudd, skarp och valanvand tuta. Framfor oss satt tre svettiga karlar som med jamna mellanrum vande sig om och katstirrade ogenerat. Jag brot ihop ett antal ganger men overlevde tack vare en burk nutella.

Amritsar var coolt. Golden Temple var fantastiskt vackert, och mellan de aterhallna gratattackerna (sa jag att jag var lite kanslosam?) imponerades jag storligen. Efter det akte vi till Pakistanska gransen och sag deras dagliga gransceremoni. Det var for att fatta mig kort valdigt manga indier med flaggor pa ena sidan och valdigt manga pakistanier med flaggor pa andra sidan. Alla skrek sa hogt de kunde, och ett gang millitarer gjorde silly walk. Fascinerande upplevelse, pa min ara.

Natten spenderades pa ett helt okej Guest House. Mitt i natten ringde min stackars hunner och meddelade att han saknade mig. Ocksa borjade gratandet all over again.

Idag ar jag dock glad igen. Ser fram emot att utforska Delhi, och eftersom vi bor i de tibetanska kvarteren kanner jag mig lite hemtam. Vi kakade till och med momos till lunch! Livet ar bra fint anda.

Hoppas det ar bra med alla er hemma ocksa! Och alla er som flanger runt pa andra stallen har i varlden ocksa for den delen. Karlek pa er. Puss.

Leaving home...eller?

Om 33 timmar har vi redan akt harifran. Ingen atervando nu, biljetterna ar redan kopta. Det har formodligen markts ganska val pa bloggen att vi fast oss vid det har stallet ratt rejalt, sa det ar med blandade kanslor vi borjat forbereda for avfard. Hade avskedsmiddag med Tenzin och Lhamo igar, och imorgon har vi var sista dag pa Hope Center. Helt arligt sa suger det. Samtidigt blir det kallare och kallare har nu, sa de flesta drar harifran. I december stanger bade dagiset och Hope for ett par manader, sa att vara kvar skulle formodligen bli en sorglig historia. Man ska lamna festen nar det ar som roligast, eller hur var det dar? Och har man spenderat over en manad med tibetanska buddhister borde man val ha vett nog att inte fasta sig vid saker sa mycket. Ty allt ar forgangligt...

Planen ar i alla fall att aka till Amritsar och kolla pa "the golden temple". Tydligen far man gratis mat och sovplats i detta ack sa omtalade sikhtempel, och vi ar ju inte de som tackar nej till gratis mat! Vi hade tankt aka direkt till Delhi direkt, men sen har vi traffat ett mycket trevligt par fran Kanada som delgav oss sina planer pa att aka till Amritsar for en natt och sen ta taget till Delhi, kunde vi inte motsta erbjudandet att folja med dem. Klockan fyra onsdag morgon lamnar vi vart nya hem Pink House. Jag kommer vara trott, sur och fruktansvart sentimental.

Puss och kram.
Aah, justja.. Ar det Anders och Mans som gjort arets julkalender eller har vi hittat pa det sjalva? Om det ar dem maste nagon seriost spela in det, och da menar jag ALLA avsnitt!

Har star vi utanfor ett tempel och vantar pa att fa bli valsignade av Karmapa Lama (den tibetanska buddhismens tredje hogsta Lama, sug pa den!). Nagon dag senare sag vi Dalai Lama!!! Kanske hur fint som helst!



Det har ar Snow Boy, Anna och Kunsang nar vi var pa varldens mysigaste helylleutflykt. Det kandes som att vi var pa furuvik med vara pappor! Som ni ser sa har vi koll pa hur man roar sig pa basta satt.


Har ar vi pa Xite, vilket ar partystallet har i mcleod. Det var typ som en findlandsfarja med hindimusik. Dvs asballt. Observera after ski-vibbarna.

Nu orkar jag inte ladda upp fler bilder, men summan av kardemumman (vi har borjat slanga oss med supersvenneuttryck! Ingen vet riktigt varfor, men det kanns bra) ar att vi har det finfint.
Idag var vi pa varldens shoppingrunda och kopte massor av presenter till er raringar dar hemma!
Det ar lite lojligt dock, for vi har borjat tanka i rupievarde istallet for svenska kronorvarde. Vi prutar som galningar, och idag klackte jag ur mig "35 kronor for ett silversmycke, neeej den sved i snaltarmen". Nu ska vi snart kaka. Sen far vi se vad som hander. Jag hoppas pa nagot peppat, ar namligen nastan FRISK igen, och kan foljdaktligen leva ett normalt liv utan att dacka klockan 8 och flasa som en flodhast vid minsta anstragning. Skont.

Blandad information om var vardag

Nu var det ett tag sen jag skrev. Tiden gar sa himla fort och det hander saker hela tiden. Tid ar en issue har, helt seriost.
Igar var nog den mest miserabla dagen har i McLeod. Det var skitkallt och regnade, dessutom var jag sjuk. Gick runt med en sjal pa huvudet eftersom haret var blott. Sag ut som en miserabel sheik som salt oljan och tappat pengarna, ungefar.
Anna och jag kurerade oss genom att kopa hem pizza och somna klockan nio. Sen sov vi i over 12 timmar! Det mest varda jag nagonsin gjort tror jag.

Vi fick en tv av var underbara hotellmangager Javid. Det var fantastiskt. Anna var pa yoga tre timmar pa morgonen, sa jag passade pa att kolla pa Jersey Girl. Det ar en fantastiskt film med allas var hjalte Ben Affleck. Haha. Dom ska visa top model season 6 ocksa. Och igar kvall var det pushing Daisies.

Hahaha nu blir jag smygfilmad med webcam har! Sitter med favorithunnern som snackar med sina kompisar i Tibet. Har ingen aning vad han sager till dem men nu har de i alla fall fatt se en livs levande Amanda.

Igar var vi pa massage forresten. Underlig men fin upplevelse. Jag blev dock chockad som fan nar massosen borjade massera mina brost! Alltsa, okej att det hette helkroppsmassage, men det var anda lite mycket tycker jag. Det mest gay jag varit med om i hela mitt liv, alla kategorier.

Ohh! En sak till! Nu ar vi inte bara lokalkandisar i Gavle, utan har i McLeod ocksa. Vi blev omnamnda som manadens hjaltar i lokaltidningen pa grund av donationen pa 12000 rupies som vi gav till Hope Center.

Snart ska jag ringa Anna och se vad hon har for sig. Senast jag horde av mig sov hon pa takterrassen, sa jag tror hon ar ratt nojd.

HANNA PERSSON vet du vad! Jag har kommit pa vad min debutroman ska heta och lite vad den ska handla om! Kanns fint. Inte alls klyschigt att hanga i himalaya och tro att man ska bli forfattare.

Samst idag var att vi blev chansbank-kramade av en uteliggarman. Han hoppade fram och bad om 15 rupies och kramade mig jattehart! Jag backade och borjade skrika pa svenska i ren chock. Det var sa himla illa, jag hade precis tagit pa mig en ren troja (en lyx jag sallan unnar mig har).
Han var kort och kladdig. Anna fick ocksa en ofrivillig kram, hon knuffade undan honom och utropade "PLEASE!" med samma arga tonfall som man har nar man sager "men snalla" och suckar lite upprort.

Vi har hittat fler svenskar att hanga med! Det som skulle blivit en momoskvall med Tenzin och Lhamo blev fodelsedagsfirande pa McLlo med abnorma mangder vin. En av svenskorna fyllde ar, jag och Anna hade forberatt en liten tarta och sjong for henne och en indier pa McLlo snappade upp det och borjade bestalla in en massa vin till oss. Det var fint. Oroa er inte alla mammor dar hemma, varken jag eller Anna blev packade, men kul hade vi!

Dagen efter var det avskedsfest for en av tjejerna vi traffade pa dagiset. McLeod Ganjs enda nattklubb hade oppet kvallen till ara. Det var som en finlandsfarja ungefar, bara det att det var indisk musik, hiphop-tibetaner och oldrickande hunner. Och INGEN ironidansade! Fruktansvart jobbigt for mig som annars ENDAST ironidansar. Jag var tvungen att vara pa riktigt. Det kanske var bra anda. Kul hade jag i alla fall.

Idag har vi kollat tempel och museum och jag har kopt varldens skonaste troja. Jag ser ut som en stor glad katt i den. Mmmm.

Vilken sten ar Bamse?

Amanda har. Anna ligger pa rummet och vilar efter en hard dag pa jobbet. Jag tankte passa pa att blogga lite. Ikvall ska vi hem till vara polare Tenzin och Lhamo och kaka momos igen. Igar bakade vi chokladbollar till dem! Myskvall.
Det ar sa himla bra, for vi har bade partypolare och myspolare. Igar var det nastan som en liten parmiddag.

Dagens "hej vi ar dom konstiga svenska tjejerna" intraffade imorse. Vi gick och harmade berattarrosten till Bamse (vilket vi btw ALLTID gor av nagon anledning. Om jag typ tappar nagon pa golvet sager Anna "Baaamse tappade sin harnal. Oh nej, det har blir trubbel!" ocksa garvar vi) och plotsligt moter vi andra svenskar. Dom kollar pa oss som att vi ar cp (vilket inte direkt ar langt fran sanningen) och for att radda situationen utbrister Anna "Ah, hej! Vi tranade bara lite pa Bamserosten" som att det var det normalaste man kunde gora. Haha, det var fint.

Forresten, nu kan alla kommentera! Enligt ryktet var det lite strul med det innan, men nu finns det ingen anledning att inte skriva en massa om hur snygga, coola, roliga, bra osv jag och Anna ar. Inte for att vi inte redan visste det, men liksom ja, det tal att upprepas.

Puss!

"Jag gjorde det igen", sa Bamse

Vi ater stort goda frukostar nastan varje morgon pa takterrassen. Har njuter Anna av sitt nagot blaskiga kaffe. Tibetanskt brod ar nog det basta man kan ata till frukost. Garna med lite Kashmiri green tea.

Titta mormor, dina skor trivs jattebra! Har satt vi pa "svenska fiket" och vantade pa att ga till alderdomshemmet med Hope Center.

Har ar hela gruppen med volontarer, gamlingar och Hope Center-killarna pa alderdomshemmet.

Den har killen var utkladd till clown och var jattebra pa att roa alla sota gamlingar. Killen som fotar var sjukt lik Ambjorns rumskompis Annas kille Mats.

Har ar vi hemma hos en tibetansk tjej vars namn jag tyvarr inte kan stava till. Vi fick lara oss laga momos! Jattemysig kvall.

Har blir Anna avritad av koreanen som inte var dryg (till skillnad fran hans kompis).

Har sitter Amanda inrullad i sjalkillens sjal och garvar med en av hunnerna.


Sjalkillen (utan sjal) spexar med Anna som verkar en aning forvirrad.

Vi tvingar ALLA att gora den har gesten. Till och med spexiga snubbar fran kanada.

Oftast brukar kvallarna sluta med att vi dackar av skratt i sangen. Observera att Anna har ritat en JATTEFIN teckning. Och observera aven den enorma mangd sjalvdistans som kravdes av Amanda for att hon skulle vaga publicera den har bilden.

POP-HUNN!

Amanda har yogalektion hemma hos hunnerna.


Befria Tibet, tycker vi.

Vart rum. Inte det renaste (observera moglet i hornet), men vi har en mysig sang och Dalai Lama pa vaggen. Kopte bilden idag, for vi kande att vi ville pynta lite. Anna ser ut att trivas.

Det far vara allt for den har gangen! Puss pa er alla darhemma! Vi saknar er, ni borde komma hit, for det ar det basta stallet pa jorden.

Amanda pa After Ski

OBS! Notera att ALLA bilder ar tagna vid olika tillfallen.






MAMMA om du laser det har festar vi inte lika mycket som det ser ut! Det ar bara det att jag av nagon anledning ALLTID ser ut som en norrman pa After Ski i Salen. Och det ar ju roligt.
Det jag mest gor ar att ta hand om barn + sjukling-Anna. Idag blev jag hostad ratt i ansiktet sa att det stankte snor (av en unge alltsa, inte Anna).

Finns det lask i sangen?

Vi ar kompis med hunnerna nu! Dom ar hur trevliga som helst och kan typ ALLT. Dessutom har vi borjat sla rekord i att ata mycket. Anna ar forkyld, och nar vi berattade det for Tenzin och Lhamo kom dom pa besok med choklad, kakor, juice, frukt och sma sota planbocker. GULLISAR!
Tillaggas bor att jag da redan varit ut en vanda och kopt hem chips, pizza, tarta och lask till var lilla sjukling.

Idag ska vi hanga med en man i fiskbyxor samt lara en av hunnerna engelska. Fiskbyxorna ar typ som Jonas Gardells elefantbyxor (dvs FANTASTISKA). Fiskbyxmannen ar latt Dharamsalas Simon Ridell. Han har skagg och ritar fint! Idag ska han lara oss.

Vi har fatt tibetanska namn ocksa. Anna heter Dolma och Amanda heter Tashi. Sa nu ar det alltsa Amanda som ar Tashi, hemma-Tashi far heta typ Elisabet igen.
Dessutom heter en av vara kompisars ex-pojkvan Tashi. Ar ni forvirrade nu?

Nasta inlagg ska heta "Amanda pa After Ski" och bara besta av bilder pa Amanda nar hon ser ut att vara pa After Ski. Det ser ni framemot va?

Eftersom inlagget fran igar kommer ga till historien som det dummaste nagonsin tanker jag gora ett nytt forsok nu. Ni ska fa lite fina bilder och en update om vara liv har i Dharamsala.
Det hander helt sjukt mycket roliga saker, och vi dackar av trotthet varje kvall. Darfor orkar vi inte skriva sa seriost. Min privata dagbok ar helt infantil! Jag anvander samma sprak som jag gjorde nar jag skrev resedagbok pa typ Rhodos nar jag var 8.

Sen vi skrev sist har vi hunnit jobba mer pa dagiset. Det ar jattemysigt och barnen har borjat gilla oss tror jag. De vill i alla fall kramas och skjuter slangpussar pa oss.Har sitter Anna pa var takterrass och chillar med Himalaya i bakgrunden.

Har ar Tenzin, Anna och Lhamo. Vi blev bjudna pa lunch. Artiga som vi ar tog vi med kex och nutella till efterratt. Ga bort-present liksom, man ar val svensk.

I forrforrgor hade vi kortspelarkvall med dessa eminenta herrar. Toktrevlig kvall!

Antligen bilder! Alternativ titel: Ge mig marsvin, Mister Marsvin.

Jag och Amanda i tecknad form, ser ni val. Amanda sager "din kaxmort". Det ar den sydkoreanska glasogonmannen som gjort dom.

Barn som gillar att bli fotade men inte varandra. I Delhi.

Amanda i Delhi.

Amanda i sitt esse.

Hejselihoppsan. Mycket har hant sen sist, men det ar ocksa allt vi tanker avsloja. Jag har nastan
blivit bajsad pa!!! Det var en chockartad upplevelse.
Vi har haft varldens tjockaste myskvall ikvall. Sen blev vi sugna pa att blogga. Nu snackar Anna i telefon med Christoffer Dunderklump och jag smapratar med sjalmannen. Det finns pizza har!
Haha, sorry kanner att det har inlagget blir mycket intetsagande och sjukt internt. Men ni far halla till godo med alla fina bilder.

Igar hangde vi med glasogonmannen och hans kompis. Kompisen visade sig vara mongobog.

Nu har jag bifogat en bild pa Tenzin och Lhamo ocksa. Ett mycket RART par! Eller nej, det har jag visst inte. Datorn har ballat ur och jag orkar inte gora om. Ni far halla till godo med dessa sa lange.

Mycket bra. TITEL!!!!! (sa anna)

Vi har borjat jobba pa tibetanskt dagis nu. Det ar skitmysigt och alla barnen ar sa himla gulliga! Helt seriost, till och med jag Amanda "Barnhatar'n" Hedblom alskar dem. De klattrade pa oss och snorade i mitt har men det gjorde ingenting alls. En liten flicka somnade i min famn!

Vi jobbar pa att skaffa ett stammisfik. Hittils har vi varit dar igar och idag. En av killarna som jobbar dar ser ocksa ut som en hunner i Mulan! Fast en snall hunner. Vi har bestamt att han ar var van. Han vet bara inte om det an.
Alla har ar skitsociala, sa det ar kul. Igar spelade vi kort med tva sikher tror jag det var. Kan ha missuppfattat ocksa, men den ena hade sjukt langt har och larde oss korttricks. Sen hangde vi med dem pa Dharamsalas "partystalle". Pierce Brosnan har kakat dar, och dom har en bild pa honom som framsida pa menyn. Sjukt random innan vi fattade att det var en bild pa Pierce Brosnan nar han faktiskt hangde pa stallet. Det hade vi ratt kul at med vara nya vanner som Anna berattade om i forra inlagget.

Ikvall hade vi nog tankt satsa pa en ganska normal kvall, lite stadning och mat pa rummet. Men, kanner jag det har stallet ratt kommer nagot helt annat handa. Och inte mig emot. Vi har haft sa javla roligt/mysigt/bra hittils. Det enda vi stor oss pa ar alla javlar som vralar turistiga flortgrejer efter oss nar vi gar pa gatan. En kille som ser ut att vara typ tolv forfoljer oss ock tva skitackliga indier med globlick forsokte locka med oss till sitt rum. Vi bah tack men nej tack motherfucker. Haha.
Men det finns faktiskt snyggingar har ocksa! Det trodde man inte. Glasogonkillen och sjalmannen ar vara favoriter. Glasogonmannen hejade pa oss innan vi gick in har!!! Hahaha glad_fjortis_89.

Puss pa er!

It's a scam!

Okej, jag vet att vi varit daliga pa att blogga, men ni fattar inte hur aktiva vi ar har! Det hander saker precis hela tiden och om man inte gor vad man planerat sa fort som mojligt, kan man nastan ta for givet att det inte blir av alls. Inte pa ett tag i alla fall.
Men okej, en snabb update av vad som hant.
Vi fortsatte att leta efter Multi Education Centre, och efter nagra timmar (da vi pa vagen hamnade pa bonestigen runt Dalai Lamas tempel) bestamde vi oss for att fraga for cirka hundrade gangen. Vi sag ett trevligt par sitta pa en bank och jackpot, de visste var det lag.
De var vanliga nog att visa oss dit och vi fick tala med rektorn. Han ser bekymmrad ut redan fran start och nar vi droppar att vi har haft kontakt med en Mr. Jigme Tenzin kommer en djup suck. Mr. Tenzin har, visar det sig, inte jobbat dar sedan 2005, men fortsatter att driva en hemsida i deras namn och ta dit volontarer. Slutsatsen man kan dra av det ar val att antingen ar han helt fucked up, eller sa brinner han sa mycket for stallet att han vill hjalpa dem trots att han inte langre har nagot med dem att gora... Han fixade ju trots allt sa att vi blev hamtade pa flygplatsen, ett hotellrum at oss i Delhi och biljetter till bussen upp hit. Mycket forvirrande.

I vilket fall som helst lamnade det har oss utan jobb helt plotsligt, sa det var bara att borja leta igen. Dock blev det aldrig nagot stort problem, eftersom vi redan borjat hjalpa till pa Hope Centre. Dock kande vi att vi ville gora mer an bara delta i conversation classes, sa vi gick till en annan organisation, Charity Tibet, och fragade om de mojligtvis hade jobb for oss. Det hade de.
Detta resulterade i att vi nu i minst tva veckor ska vara dagisfroknar pa Rogpa Care Centre. Vi ska ocksa delta i deras conversation classes och mojligtvis ha engelskalektioner dar. Vad galler dagiset ar jag peppad men nervos, forestandaren varnade oss ett flertal ganger for att det var ett tufft jobb, och jag tror henne. Herregud det ar ju jattemanga barn!

Vad som mer har hant ar att vi har boundat ganska bra med det sota paret som visade oss vagen till Multi Education Centre (Tenzin och Lhamo), och darmed spenderar mycket tid tillsammans med dem. De senaste tre dagarna har vi atit middag dem och igar blev vi inbjudna till deras vans rum for att laga tibetanska mat tillsammans. Sa nu har jag och Amanda lart oss gora Momos, och det ruggitgt bra enligt vara pedagogiska larare! Vi ska latt laga det till alla som vill ha nar vi komemr hem. Jag lovar, det ar skitgott!

Just nu ar Amanda och spelar basket med killarna fran Hope Centre, men vi alla vet ju att bollsporter inte riktigt ar min grej, sa istallet slosar jag min tid har.

Nu ska jag ga och kolla om en amerikan som vi traffade igar nar vi var pa Elders House, och umgicks med tibetanska gamlingar (allvarligt talat, sa sjukt galet jattesota!), sitter kvar vi caf'et har utanfor. Om han gor det tror jag att jag ska bjuda in mig sjalv vid hans bord och ta en caffe mocha. Igen. Men allvarligt, deras kaffe ager, och dessutom ser personalen som jobbar dar ut som hunnerna i Mulan!

Puss och kram alla raringar
Hatten

Akta anka!

Hej alla. Annas tur att tala.

Eftersom att anvanda biltutan i Sverige ar ett big NO NO tankte jag bara dela med mig av mina nya upptackter. Det finns inte bara en typ av tutor, utan manga. Man kan tuta hart och kort (den ar mycket popular, speciellt i Delhi), eller mjukt och lange. Sjalvklart kan man ocksa kombinera dessa tva i flera varianter. Men det tar inte slut dar. Det finns ocksa malbrottstutan som varierar sig i decibel och tonlage under sjalva tutet, och sa finns forstas min absoluta favorit... Anktutan. Den liksom kvackar fram ett Akta Anka, har kommer jag!

Jag har ocksa lart mig att uppskatta det febrila tutandet redan etfter ett par dagar. Det gor att jag vet om det kommer en bil utan att jag behover vanda mig om hela tiden, och kan darmed lunka at sidan precis i tid for att antingen bilen ska behova bromsa eller jag bli pakord!

Mycket bra.

Nu ska vi leta pa var nya arbetsplats.

Puss och kram alla sotnosar!

Vi ar pa varldens basta stalle <3

Hej igen!
Amanda som skriver. Vi har det ungefar hur bra som helst. Vi bor pa ett hotell som har varldens sotaste agare. Han bjod oss pa valkomst-te med saffran och kanel i (testa, det var hur gott som helst) och sen hangde han med oss pa takterrassen nar vi kom hem fran en night on the town sa att saga.
Vi spelade snooker med lustiga tibetaner. Tyvarr blev vi utklassade, men vi ska nog fa revanch ska ni se. En av tibetanerna sa "you look like an actress" och jag tankte "javlar om han sager Nicole Richie, da gar jag!". Som tur var horde jag inte vad han sa sen. Jag tanker anta att han syftade pa Sylvester Stallone.

Igar var vi pa en conversation class. Det gick ut pa att vi snackade engelska med varldens raraste tibetaner som ville lara sig. Jag snackade med en tjej och en kille som var hur sota som helst. Dom sa sjukt smarta saker. Killen hade flytt over bergen for att komma hit!
Sen fick vi sitta i en ring och en och en stalla oss upp och saga bra tips for att sluta roka. Jag har ju inte sa mycket erfarenhet av att sluta roka sa jag sa bara "ehhh, it's smelly and dangerous, uuuummmm, yeah".

Idag letar vi vidare efter Multi Education Center dar vi ska jobba. Helt seriost, vi letade hela dagen igar, men hittade det inte. Vi hittade snookergrabbarna, hotel Pink House och conversation class:en istallet. Idag ska vi dock skarpa oss och leta stenseriost. Var bara tvugna att blogga lite forst. Haha.

Puss pa er alla hemmararingar. Saknar er saklart!

Update

Vi ar framme och har sovit. Det var nice. Har luktar det sopor, men vi trivs toppen anda. Det finns jattemycket att beratta om, men vi har redan bestamt oss for att blogga om en man pa ett plan. Han var stor, full och luktade anis. Och han ville VALDIGT garna prata med oss och ta upp halva Amandas sate. Det tals att sagas att hon spenderade atta timmar i ett sate brevid honom.
Ingen av oss ville bli kissnodiga, for det hade nog varit hemskt jobbigt att forsoka ta sig forbi honom. Da hade vi ju behovt tilltala honom.
Han sa "you are like daughters to me", vi sa "eeeehhhhhh".

Ikvall aker vi till Dharamsala. Forhoppningsvius ar det lite svalare dar och luktar lite mindre ackelpackel. Dock har vi inte sa stor ratt att uttala oss. Vi stinker namligen ocksa ratt bra. Vi har redan kommit in i lurk-lunken riktigt bra, da vart vatten inte fungerade imorse och vi inte ens blev upprorda.
Ta en vatservett, vill jag minnas att jag sa nar Anna skulle duscha och jag upplyste henne om att vattnet inte funkade.

Nu ska vi hitta mat. PUSS

Flygplatsfilsofi

Hej igen!
Nu sitter vi på flygplatsen och väntar.

Anna Hatt konstaterade att flygplatser onekligen är mycket speciella by night (och för övrigt annars också). Ingen låtsas om att det är mitt i natten, utan alla kan i princip välja själva vad de vill att klockan ska vara. Känner man för eftermiddagsglaset med rödvin klockan fem på morgonen är det helt okej. Ingen reagerar. Vill man se ut som skit och sova, hängandes över tre stolar, är det också okej. Ingen kastar onda ögat för det.

Nu vill Amanda åka till Indien, och det passar ju bra, för vi är faktiskt PÅ VÄG!

Puss och kram
AA

Funderingar inför resan

Hej!
Den här bloggen kommer handla om min och Anna Hatts resa till Indien. Vi ska vara borta i två månader, och spendera åtminstonde en av de tu med att undervisa exiltibetaner i engelska.
Dessutom tänkte vi försöka hinna med att gå lite kurser i buddhistisk filosofi, yoga och fånga en glimt av Dalai Lama om han är hemma.
Jag är medveten om att det för det första är oerhört pretentiöst att vara nitton år och tro att man ska kunna förändra världen. Och att det för det andra är än mer pretentiöst att försöka göra det genom att backpacka till en indisk liten bergsby. Och att det för det tredje är så kissenödigt pretentiöst att man nästan måste slå sig för pannan att starta en reseblogg vars namn är hämtat från en John Lennonsång.
Men, jag tror att det är viktigt att ta vara på sina pretentioner innan de dör. När jag är gammal och desillusionerad kanske det ändå kommer kännas lite bra i magen att veta att jag i alla fall försökte.
Eller så skrattar jag bara bittert åt min tidigare naivitet och häller upp ytterligare ett glas rökig whiskey medans jag konstaterar hur förtappad mänskligheten är.
Det får jag hursomhelst antagligen reda på med tiden. Just nu tänker jag bara njuta av att jag fortfarande är hoppfull och har platt mage.


Ryggsäckarna är packade. Både den enorma backpackerryggan som får mig att se ut som en liten fjant och fina fina kommunistpuckeln som ironiskt nog är blå.
Jag har separationsångestgråtit en del, och värre blir det nog inatt när vi faktiskt åker. Jag kommer sakna världens bästa mamma, pappa, mormor, brorsa och kompisar. Det är buddhistiskt så det förslår, kärlek och att vara fäst vid något kommer med lidande som ofrånkomlig bieffekt.
Men, jag låter mig inte nedslås. Jag är glad att jag gråter över att jag kommer sakna ovan nämnda människor. Det hade varit så mycket hemskare att inte ha någon alls att sakna.

Idag har jag mest kräkts och gråtit. Men det har ändå varit en fin dag. När jag satt där hukad över toastolen och hulkade ilsket och febrilt samtidigt som min mage försökte vända sig ut och in tänkte jag som jag alltid gör när något är jobbigt. Ett liv utan självprövning är inte värt att leva. Tack Sockan, du hade minsann känsla för att trösta magsjuka små nittonåringar med separationsångest.

Amanda