watching the wheel

HANNA PERSSON vet du vad! Jag har kommit pa vad min debutroman ska heta och lite vad den ska handla om! Kanns fint. Inte alls klyschigt att hanga i himalaya och tro att man ska bli forfattare.

Samst idag var att vi blev chansbank-kramade av en uteliggarman. Han hoppade fram och bad om 15 rupies och kramade mig jattehart! Jag backade och borjade skrika pa svenska i ren chock. Det var sa himla illa, jag hade precis tagit pa mig en ren troja (en lyx jag sallan unnar mig har).
Han var kort och kladdig. Anna fick ocksa en ofrivillig kram, hon knuffade undan honom och utropade "PLEASE!" med samma arga tonfall som man har nar man sager "men snalla" och suckar lite upprort.

Vi har hittat fler svenskar att hanga med! Det som skulle blivit en momoskvall med Tenzin och Lhamo blev fodelsedagsfirande pa McLlo med abnorma mangder vin. En av svenskorna fyllde ar, jag och Anna hade forberatt en liten tarta och sjong for henne och en indier pa McLlo snappade upp det och borjade bestalla in en massa vin till oss. Det var fint. Oroa er inte alla mammor dar hemma, varken jag eller Anna blev packade, men kul hade vi!

Dagen efter var det avskedsfest for en av tjejerna vi traffade pa dagiset. McLeod Ganjs enda nattklubb hade oppet kvallen till ara. Det var som en finlandsfarja ungefar, bara det att det var indisk musik, hiphop-tibetaner och oldrickande hunner. Och INGEN ironidansade! Fruktansvart jobbigt for mig som annars ENDAST ironidansar. Jag var tvungen att vara pa riktigt. Det kanske var bra anda. Kul hade jag i alla fall.

Idag har vi kollat tempel och museum och jag har kopt varldens skonaste troja. Jag ser ut som en stor glad katt i den. Mmmm.