Inlagg tillagnat Marielle

Allas var favorituppmarksamhetsknarkare Marielle kande sig lite bortglomd i det forra inlagget, och eftersom man inte ska glomma bort sota manniskor tanker jag har upplysa alla om foljande:

• Det var Marielle som upplyste oss om att det varit jordskalv i Skane.
• Jag har spenderat atskilliga fantastiska timmar framfor Zelda med Marielle ocksa.
• Marielle ar sot som en sockerbit!

De sista skalvande minuterna (har det verkligen varit jordskalv i Skane?)

Imorgon ar var sista inte-resdag innan vi ar tillbaka i Sverigen. Kanns helt galet och svindlande nar jag borjar tanka pa det. Nar Amanda idag sa att hon ska dricka kranvattnet nar vi kommer hem blev jag bestort. Kan aven vi, med vara kansliga magar, verkligen gora det? Eller ar det bara nagot vi med var livliga fantasi diktat ihop?

Dock ar vi nastan friska nu, och vi har till och med vagat ata annat an "well boiled oatporridge". Smaklokarna gjorde en lite dans igar nar vi kakade pizza pa en resturang rekomenderad av en backpackers basta van, Lonely Planet!

Och vi har lyckats skaka av oss barnvakten! Bade igar och idag har vi utforskat Varanasi pa egen hand, och oj, vad mycket battre det blir utan att en frammande indier med uppmanande blick sitter bredvid nar man ater sin grot! Dessutom ville den javeln anda bara pressa oss pa pengar. Sa himla lurigt att saga att han ar dar for var sakerhet och sen lura ivag oss pa massa saker som han far provision for. Men se nej du, den gubben gick inte med dessa barska damer! Och vi betalade INTE hans fika nar vi kakat frukost och han suttit med, trots att det det var uppenbart att han vantade sig det. Jag menar halla, han far val tanka pa sin karma! Vi ville ju inte ens ha honom dar.

Har tror jag att det ar tid for ett litet avsnitt tillagnad nagon MYCKET battre; Stina Lundberg. Amanda och hon ska ha tvspelskvall nar vi kommer hem och min resekamrat ar mycket exhalterad. Darfor later jag nu henne ta over tangentbordet:

Ah, nar jag tanker tillbaks pa alla timmar som jag och kara Stina spenderade framfor diverse skarmar nar vi var yngre blir jag helt lycklig! Vi satt och skrattade tills magen krampade framfor Nintendo 64'at och spelade Zelda, Zelda och mera Zelda.
Minns en san dar dum grej vi flabbade at hur lange som helst. Vi dopte huvudpersonsgubben Link (hjalten med gron hatt och svard) till Zelda, bara for att fa den riktiga Zelda (prinsessan i nod, for alla oinsatta) att saga "Zelda... That sound's familiar".
Sen skrattade vi i uppskattningsvis en halvtimme. Tararna rann. Det ar ju sa man ska spendera sitt liv! Gah, varfor slutade vi med det?
Hur som helst Stina. Jag laste din blogg och jag ar jattepeppad pa ett Zeldamarathon. Pax att vi koper losgodis och dricker vin blandat med jolt cola. Tror att det blir hur fint som helst!
P.S. Anna undrar om hon ocksa far vara med?

Adios,
pa fredag kommer vi hem!

En liten anekdot

Anna och Amanda ligger utslagna i guest house-sangen och vralsjunger med alla krafter som finns kvar: "OM DU VILL HA MIG, NU KAN DU FA MIG SA LATT". Plotsligt rycker Amanda till, tystnar tvart och hyschar aggressivt. "Shhhhh! Vi ar for fan i INDIEN" varpa Anna svarar "Asch, dom forstar ju inte svenska". Ocksa fortsatter sangstunden.

Kanske maste man ha hangt har en manad for att forsta inneborden av detta lilla scenario. En kort forklaring: Om indiska killar hade forstatt svenska och hort oss sjunga ovanstaende strof hade vi blivit nagot terroriserade. Det racker namligen med att bara visa sitt vasterlandska anlete for att manga av dem ska tolka det som att man vill ha sex. Fasansfullt obehagligt och helt irrationellt.

Glad tredje advent vara vanner, har firas det traditionellt ma ni tro!

Anna har firat genom att titta pa en bajsande man och hans kon. Det gick liksom inte att lata bli nar vi kom smygandes i en bat underifran, eftersom han placerat sig mycket fiffigt i slanten ner mot vattnet. Hon angrar att hon nagonsin oppnade ogonen imorse. Eller inte riktigt, for hon har ocksa varit pa sitarlektion och kommit anda till ovning sju; att spela med TVA fingrar. Hon kanner sig mycket duktig for lararen drar massor av turistklyschor om att hon ar duktig.

Amanda den typen borjade smygfira redan vid tresnaret imorse. Hon vaknade av att Anna fortjust fnittrade i telefon med nan himla indier och kande sig genast manad att kasta sig in pa toaletten och kaskadkrakas.
Hon fortsatte sina magovningar hela natten och tavlade med en man i ett narliggande rum om vem som kunde gora de hogsta och mest gutturala kraksljuden.

For the record ar vi just nu i Varanasi och guidebockerna ljog inte nar de i princip lovade magsjuka har. Amanda trivs i sin roll som ofrivillig bulemiker eftersom det gett henne snyggt mellanrum mellan laren - vilket som manga i bekantskapskretsen vet att hon tjatat om LANGE.

Staden ar dock fascinerande och vi har rott i Ganges! Vi har ocksa sett likbranningar, getter i trojor, en livs levande babiskobra helt i det vilda och massor av man som faktiskt skoljer munnen med vatten fran floden. Dar snackar vi magar av stal. Sjalva blir vi magsjuka bara av att tanka pa det. Och ar det verkligen okej att dricka lik?

Eftersom Varanasi tydligen ocksa ar en ganska osaker stad for turister har vi fatt en alldeles egen barnvakt av varat guest house. Han jobbar sexton timmar om dyget och foljer oss precis OVERALLT. Tanken ar fin och han ar verkligen hur rar som helst, men vara fria sjalar kanner sig anda aningen begransade av denna situation. Och appropa sjalar, fast utan prickar over aet, sa kopte medlemmarna i denna dynamiska duo varsin silkessjal igar, for typ en hundring! De ar fina ocksa ska ni veta. Alldeles glansiga!

Nu ska vi kolla vem som vann idolfinalen. Stay updated, tanker vi.

Puss och kram alla julepraliner!

Love hurts, men magsjuka ar varre.

Igarkvall vaknade jag forst av sms sa sent som den okristliga tiden 21.00 (Anledningen till att vi lag och sov da ar att vi hade rest hela dagen samt vaknat 04.30 morgonen innan.)!
Inte nog med det sa ringde det ocksa en stund senare. Jag tror att jag pratade i somnen nar jag forst svarade, men att jag vaknade till under samtalets gang.
Haha, pa tal om telefonsamtal busringde en av de anstallda - en valklippt tibetan i valdigt rena skor - pa hotellet vi bodde pa i Manju Ka Tilla till vart rum, tva kvallar i rad! Det han ville saga var "I love you". I forrgar erkande han att det var han som ringt och bad om min email. Faktiskt inte lika obehagligt som det later, mest askonstigt pa ett roligt satt. Som sa mycket annat har.
Hursomhelst. Nasta gang jag vaknade var det for att jag behovde krakas! Eftersom spolfunktionen pa var toalett inte fungerade (smart att inte ha spolfunktion pa toaletter som backpacker i fucking Indien ska anvanda! Fatta mycket diarre backpacker i Indien har, verkligen alla snackar om det) var jag tvungen att springa och hamta en hink. Sen lag jag dar och varvade krakas, sova, krakas, sova, tills klockan ringde vid sju. Behover jag tillagga att jag inte steg upp?

Agra ur ett magsjukt perspektiv ar ganska lustigt. Det ar inte latt nar det ar svart, och det ar onekligen svart nar man star pa marmorplatan framfor Taj Mahaj och forsoker svalja spya och halla tillbaks krakinpulser samtidigt som uppskattningsvis tjugotre valkammade indier forsoker smygfotografera en, alternativt fragar tusen ganger om de far fotografera en. "Please!", "No. I'm sorry, I don't want to.", "Pleeeeeeeease!!!", "No! Sorry.", "Please please please please". Det ar har jag brukar borja ga ivag, vilket oftast leder till att alla de valkammade indierna foljer efter i en skrikande klunga, klickandes med sina mobilkameror och vralandes "PLEASE! Hello? HELLO!? Please!!!".
Ungefar har tar jag pa mig en sjal over ansiktet och haret, samt slanger pa mig mina jattebrillor och springer ivag.Jag igar pa Red Fort. Det var helt sjukt! Men onekligen fantastiska byggnader. Bade Jan Festmyr och Staden och framtiden-Martin hade nog trivts finfint.
Dock mycket svart att insupa historia nar ovan namnda scenario med galna karlar intraffar.
Och pa tal om historia kan jag tala om att vi (historiker Anna och historiker Amanda) har kommit fram till att mogulernas harskare som uppforde Taj Mahal, Shah Jahan, antagligen gick runt pa masoleumomradet, grat stilla och sjong "Love Hurts" samtidigt som ett 80-talsmontage med tyskt ljus-softade bilder pa den framlidne favorithustrun Mumtaz Mahal spelades pa repeat. Ta den, discovery channel!

Om smuts och mystiska karlar (Delhi i ett notskal and I love it)

Jisses vad jag bloggar mycket, det ar ju forfarligt. Men Anna mailar eller nat och jag har liksom inget att gora. Skulle kunna hanga med typ Nepalmannen eller fiskbyxan (HAN AR HAR, HAHAHA SA HIMLA KONSTIGT OCH OVART), men Nepalmannen ar for nargangen (seriost, han sniffar fortjust i mitt har fast jag inte tvattat det pa ar och dar) och fiskbyxan ar ju fiskbyxan. Vet inte om vi berattat om hur konstig han egentligen ar. Mannskan roar sig med att bara ivag skrikande backpackers, ocksa LSD-dansar han pa gatorna, timme efter timme. Det ar ingen hejd pa killen. Dessutom har han nagon slags infantil brostfixering. Tack, men nej.

Idag har vi akt cykelriksha med varldens basta forare. Han gjorde roliga, hogljudda ljud hela vagen och raddade oss fran en saker dod i Delhis galna trafik. Med cykelrikshan som skold eskorterade han oss over vagen till sakerheten hemma i Manju Ka Tilla.
Alla glodde pa oss nar vi akte, for han satt och skrek "WAAAAAAAAAAH" och cyklade jattejattefort, bara for att roa oss tva vasterlandska mongon. Jag skrattade tills jag fick syrebrist och magkramp.

Igar fick vi ganska oonskat middagssallskap av en tjock liten indier som sag ut som Peter Pettigrew. Han stammade och sluddrade och snackade oerhort hogtravande brittisk engelska. Det var kul. Dock sa han saker som "we all speak the language of loooove" och "do you girls like to party hard?" sa vi gillade honom inte riktigt anda. Hahahaha shit vad konstigt det hade varit att "parta hart" med honom. Ja jisses.

Nu ska jag forsoka hitta duschcreme och en tvattsvamp, jag ar namligen totalt ingrodd med smuts. Om jag gnuggar mig pa armarna blir det sma ackliga svarta bollar av hud och lort. Hahaha varfor bloggar jag om det? Amanda - Din fraschaste kompis.

Delhi dag 3

Shit vad ofta jag bloggar nufortiden! Det ar nastan som pa den gamla goda tiden. Det vill saga tiden da jag aldrig hade nagot att gora och darfor kraktes ur mig mina asikter pa internet hela tiden. Huvva!

Hanger for tillfallet i Manju Ka Tilla, tibetanska delen av Delhi. Det ar fint. Det kanns nastan som hemma med alla boneflaggor och Om Mani Padme Hum som spelas pa gatorna.
Det ar lustigt hur fort det gar att gora sig hemmastadd. McLeod Ganj kanns latt som ett hem, det finns ingen chans i varlden att jag inte kommer atervanda.

Dock ser jag fram emot hemmahemma ocksa. Det ljusblaa huset pa kullen vantar. Jag har hort att det ar julpyntat och att inte bara en mamma, en pappa och en Ambjorn, utan ocksa en rar liten mormor ser fram emot att valkomna mig.
Det ar fint att ha nagonstans att se fram emot att atervanda till. Och nu har jag tva sadana stallen! Jag ska latt borja samla pa sadana platser. Och personer.

Idag har som vanligt mycket roligt och konstigt hant. Jag satt bakatvand pa en cykelriksha och susade genom Delhi med tva glada karlar pa en cykel som forfoljde och kastade slangkyssar mot mig. Ytterst osvenskt.
Vi har traskat runt i Old Delhi och sett rosamalade getter, en man utan byxor, skaggiga sikher i joggingbyxor och hons i tranga burar pa golv tackta av blod och kycklinghuvuden.
Det var en givande upplevelse. Det var olika kanslor pa varje gata, och fast det var utmattande var det skont.

Vi har besokt ett fagelsjukhus drivet av Jiner. De tar hand om skadade faglar av den enkla anledningen att de anser allt liv vara heligt. Har snackar vi kontraster.
Vi besokte en stor moske, och eftersom mina axlar inte var tillrackligt tackta fick jag lana ett stort turkost duschdraperi med lustiga monster att dolja mitt orena sjalv med.
Jag slar vad om att de valde en sa lustig design pa kladnaden bara for att kunna skratta at dumma turister som vill vara lite pretto och kolla in annorlunda kulturer. Jag unnar dem det. Lagger ut kort snart. Nu ska jag sluta, for Anna dok upp och vi ska ha fruktstund. Ta hand om er! Puss

Ah nej ett sant dar prettoinlagg igen

Okej, eftersom forra inlagget var totalt gratrunkigt (grunkigt) ska jag bara skriva positiva saker idag. Delhi ar varldens konstigaste stad, men trots att det luktar piss och tusen slemmiga karlar smygfotograferar en hela tiden gillar jag den. Man ser sa oerhort mycket och nar man tanker pa det sa forstar man faktiskt mycket mer. Igar sag vi tva rikshachaufforer slass som galningar, antagligen om nagonting som bara rorde ett par rupies. Och vuxna kvinnor trycker sina gratande barn mot framlingar for att forsoka locka fram nog sympati for att fa ett par rupies. Nastan alla i de fattigare delarna ar konstant desperata och beter sig darfor pa det viset. Och det ar viktigt att se det, och att inte doma dem. I Sverige behover ingen tigga. Ingen behover lura framlingar pa pengar och ingen behover stjala.
Jag tror inte att nagon manniska
Hahaha maste bara avbryta mig lite. Tre unga killar gick precis forbi internetcafeet dar jag sitter, en av dem kollade in, sa nagot till de andra, och plotsligt gick alla tre tillbaks och tittade in pa mig. Jag ar ett exotiskt djur pa ett zoo.

Forlat, jag ska aterga till amnet. Jag tror inte att nagon manniska vill tigga, luras eller stjala. Det ar nagonting man drivs till. For man smutsar ner sig sjalv nagot fruktansvart av det. Tiggarna har anvander fula knep, och vi vet att de lurar oss. Modrar med barn ber om "No money, milk for the baby" men koper man mjolk till dem har de en deal med affaren om att ta extremt overpris, och sedan saljer de tillbaks mjolken. Hade de bett om pengar kanske de fatt 10 rupies, med mjolktricket kan de fa 200.
Men jag tror inte att de mar bra av att blasa valmenande turister. Jag tror att man maste ha sjunkigt oerhort lagt innan man kan tanka sig att gora sa. Och att ett land tillater sina invanare att sjunka sa lagt ar fel.
Vi ska vara tacksamma att vi bor i ett land dar var kontext inte tvingar oss till att stjala eller vara omoraliska.

Manga manniskor jag pratat med, bade backpackers och tibetaner, har antytt att indierna ar ett otrevligt och sjalviskt folk. Tva av vara vanner bevittnade en tragisk trafikolycka i Dharamsala, dar tva personer dog. De forsokte fa manniskor att stanna, men ingen brydde sig - alla korde bara forbi.
Nar jag berattade det for en annan bekant sa han att det var typiskt indier. Jag fick hora en del historier om hur de vagrat hjalpa manniskor i nod och om hur de bara tanker pa sig sjalva.
Dessutom, i varenda guidebok jag last om Indien och sarskilt om Indiens storstader namner de hur alla kommer forsoka lura dig och hur jobbiga de ar. Man fick kanslan av att de forsoker forklara for en hur man kan uppleva Indien utan att behova interagera allt for mycket med dess hemska invanare.

Men vet ni, idag har jag forstatt att det ar orattvist att se det sa. Sjalvfallet blir jag irriterad pa alla som forsoker lura mig och utnyttja mig hela tiden, men jag forstar att det handlar om att de lever i en speciell kontext som driver dem till det. De vill inte gora mig illa, de vill bara overleva.
Dessutom, idag traffade vi tre indier som alla forklarade att de tyckte det var jobbigt med alla som lurar vasterlanningar och forfoljer dem och ar jobbiga mot dem; for de dras ju ocksa ned i smutsen av det. De vill prata med oss, men de marker att vi rynkar pa nasan och gar ivag nar de forsoker fa kontakt, eftersom vi tror att de vill javlas med oss.
Och det maste ju vara svinjobbigt. Jag sager inte att vi ska sluta ha fordomar, for det ar fysiskt omojligt. Men jag vagar pasta att det ar viktigt att se manniskor i sin kontext och fundera over hur man sjalv skulle bete sig i deras situation. Dessutom maste man komma ihag att det for det mesta ar dumt att generalisera, och att aven pa den mest smutsiga bakgatan i Delhi kan man hitta fina manniskor som inte bara vill ha ens pengar.

Puss Amanda

And I'd trade all of my tomorrows...

Hejselihejsan, Amanda har. Jag ar i Delhi. Jag ar inte riktigt lika miserabel som jag ser ut (fragan ar om det ar fysiskt mojligt, har inte duschat pa typ en vecka och hangt i tva av varldens smutsigaste vader i stekande sol, OH BEHAVE), men igar var det nara alltsa.

Sista McLeodkvallen hade Hope Center en liten avskedsceremoni for oss. Vi fick sjalar, armband och tibetanska flaggor. Alla kramades och holl tal. Sen tvingades vi ta farval av Tenzin och Lhamo, och alla andra underbara manniskor vi traffat har.

Vi lamnade McLeod Ganj klockan tre pa natten, gick med vara tunga ryggsackar PLUS en hel trunk med presenter till er lyckostar dar hemma uppfor den langa trappen. Da hade vi sovit uppskattningsvis tre timmar och jag vet inte riktigt hur det var med Anna men jag grat mig i alla fall till somns.

Vi akte sex timmar i en skumpande buss med galet hogljudd, skarp och valanvand tuta. Framfor oss satt tre svettiga karlar som med jamna mellanrum vande sig om och katstirrade ogenerat. Jag brot ihop ett antal ganger men overlevde tack vare en burk nutella.

Amritsar var coolt. Golden Temple var fantastiskt vackert, och mellan de aterhallna gratattackerna (sa jag att jag var lite kanslosam?) imponerades jag storligen. Efter det akte vi till Pakistanska gransen och sag deras dagliga gransceremoni. Det var for att fatta mig kort valdigt manga indier med flaggor pa ena sidan och valdigt manga pakistanier med flaggor pa andra sidan. Alla skrek sa hogt de kunde, och ett gang millitarer gjorde silly walk. Fascinerande upplevelse, pa min ara.

Natten spenderades pa ett helt okej Guest House. Mitt i natten ringde min stackars hunner och meddelade att han saknade mig. Ocksa borjade gratandet all over again.

Idag ar jag dock glad igen. Ser fram emot att utforska Delhi, och eftersom vi bor i de tibetanska kvarteren kanner jag mig lite hemtam. Vi kakade till och med momos till lunch! Livet ar bra fint anda.

Hoppas det ar bra med alla er hemma ocksa! Och alla er som flanger runt pa andra stallen har i varlden ocksa for den delen. Karlek pa er. Puss.

Leaving home...eller?

Om 33 timmar har vi redan akt harifran. Ingen atervando nu, biljetterna ar redan kopta. Det har formodligen markts ganska val pa bloggen att vi fast oss vid det har stallet ratt rejalt, sa det ar med blandade kanslor vi borjat forbereda for avfard. Hade avskedsmiddag med Tenzin och Lhamo igar, och imorgon har vi var sista dag pa Hope Center. Helt arligt sa suger det. Samtidigt blir det kallare och kallare har nu, sa de flesta drar harifran. I december stanger bade dagiset och Hope for ett par manader, sa att vara kvar skulle formodligen bli en sorglig historia. Man ska lamna festen nar det ar som roligast, eller hur var det dar? Och har man spenderat over en manad med tibetanska buddhister borde man val ha vett nog att inte fasta sig vid saker sa mycket. Ty allt ar forgangligt...

Planen ar i alla fall att aka till Amritsar och kolla pa "the golden temple". Tydligen far man gratis mat och sovplats i detta ack sa omtalade sikhtempel, och vi ar ju inte de som tackar nej till gratis mat! Vi hade tankt aka direkt till Delhi direkt, men sen har vi traffat ett mycket trevligt par fran Kanada som delgav oss sina planer pa att aka till Amritsar for en natt och sen ta taget till Delhi, kunde vi inte motsta erbjudandet att folja med dem. Klockan fyra onsdag morgon lamnar vi vart nya hem Pink House. Jag kommer vara trott, sur och fruktansvart sentimental.

Puss och kram.
Aah, justja.. Ar det Anders och Mans som gjort arets julkalender eller har vi hittat pa det sjalva? Om det ar dem maste nagon seriost spela in det, och da menar jag ALLA avsnitt!