De sista skalvande minuterna (har det verkligen varit jordskalv i Skane?)

Imorgon ar var sista inte-resdag innan vi ar tillbaka i Sverigen. Kanns helt galet och svindlande nar jag borjar tanka pa det. Nar Amanda idag sa att hon ska dricka kranvattnet nar vi kommer hem blev jag bestort. Kan aven vi, med vara kansliga magar, verkligen gora det? Eller ar det bara nagot vi med var livliga fantasi diktat ihop?

Dock ar vi nastan friska nu, och vi har till och med vagat ata annat an "well boiled oatporridge". Smaklokarna gjorde en lite dans igar nar vi kakade pizza pa en resturang rekomenderad av en backpackers basta van, Lonely Planet!

Och vi har lyckats skaka av oss barnvakten! Bade igar och idag har vi utforskat Varanasi pa egen hand, och oj, vad mycket battre det blir utan att en frammande indier med uppmanande blick sitter bredvid nar man ater sin grot! Dessutom ville den javeln anda bara pressa oss pa pengar. Sa himla lurigt att saga att han ar dar for var sakerhet och sen lura ivag oss pa massa saker som han far provision for. Men se nej du, den gubben gick inte med dessa barska damer! Och vi betalade INTE hans fika nar vi kakat frukost och han suttit med, trots att det det var uppenbart att han vantade sig det. Jag menar halla, han far val tanka pa sin karma! Vi ville ju inte ens ha honom dar.

Har tror jag att det ar tid for ett litet avsnitt tillagnad nagon MYCKET battre; Stina Lundberg. Amanda och hon ska ha tvspelskvall nar vi kommer hem och min resekamrat ar mycket exhalterad. Darfor later jag nu henne ta over tangentbordet:

Ah, nar jag tanker tillbaks pa alla timmar som jag och kara Stina spenderade framfor diverse skarmar nar vi var yngre blir jag helt lycklig! Vi satt och skrattade tills magen krampade framfor Nintendo 64'at och spelade Zelda, Zelda och mera Zelda.
Minns en san dar dum grej vi flabbade at hur lange som helst. Vi dopte huvudpersonsgubben Link (hjalten med gron hatt och svard) till Zelda, bara for att fa den riktiga Zelda (prinsessan i nod, for alla oinsatta) att saga "Zelda... That sound's familiar".
Sen skrattade vi i uppskattningsvis en halvtimme. Tararna rann. Det ar ju sa man ska spendera sitt liv! Gah, varfor slutade vi med det?
Hur som helst Stina. Jag laste din blogg och jag ar jattepeppad pa ett Zeldamarathon. Pax att vi koper losgodis och dricker vin blandat med jolt cola. Tror att det blir hur fint som helst!
P.S. Anna undrar om hon ocksa far vara med?

Adios,
pa fredag kommer vi hem!