Love hurts, men magsjuka ar varre.

Igarkvall vaknade jag forst av sms sa sent som den okristliga tiden 21.00 (Anledningen till att vi lag och sov da ar att vi hade rest hela dagen samt vaknat 04.30 morgonen innan.)!
Inte nog med det sa ringde det ocksa en stund senare. Jag tror att jag pratade i somnen nar jag forst svarade, men att jag vaknade till under samtalets gang.
Haha, pa tal om telefonsamtal busringde en av de anstallda - en valklippt tibetan i valdigt rena skor - pa hotellet vi bodde pa i Manju Ka Tilla till vart rum, tva kvallar i rad! Det han ville saga var "I love you". I forrgar erkande han att det var han som ringt och bad om min email. Faktiskt inte lika obehagligt som det later, mest askonstigt pa ett roligt satt. Som sa mycket annat har.
Hursomhelst. Nasta gang jag vaknade var det for att jag behovde krakas! Eftersom spolfunktionen pa var toalett inte fungerade (smart att inte ha spolfunktion pa toaletter som backpacker i fucking Indien ska anvanda! Fatta mycket diarre backpacker i Indien har, verkligen alla snackar om det) var jag tvungen att springa och hamta en hink. Sen lag jag dar och varvade krakas, sova, krakas, sova, tills klockan ringde vid sju. Behover jag tillagga att jag inte steg upp?

Agra ur ett magsjukt perspektiv ar ganska lustigt. Det ar inte latt nar det ar svart, och det ar onekligen svart nar man star pa marmorplatan framfor Taj Mahaj och forsoker svalja spya och halla tillbaks krakinpulser samtidigt som uppskattningsvis tjugotre valkammade indier forsoker smygfotografera en, alternativt fragar tusen ganger om de far fotografera en. "Please!", "No. I'm sorry, I don't want to.", "Pleeeeeeeease!!!", "No! Sorry.", "Please please please please". Det ar har jag brukar borja ga ivag, vilket oftast leder till att alla de valkammade indierna foljer efter i en skrikande klunga, klickandes med sina mobilkameror och vralandes "PLEASE! Hello? HELLO!? Please!!!".
Ungefar har tar jag pa mig en sjal over ansiktet och haret, samt slanger pa mig mina jattebrillor och springer ivag.Jag igar pa Red Fort. Det var helt sjukt! Men onekligen fantastiska byggnader. Bade Jan Festmyr och Staden och framtiden-Martin hade nog trivts finfint.
Dock mycket svart att insupa historia nar ovan namnda scenario med galna karlar intraffar.
Och pa tal om historia kan jag tala om att vi (historiker Anna och historiker Amanda) har kommit fram till att mogulernas harskare som uppforde Taj Mahal, Shah Jahan, antagligen gick runt pa masoleumomradet, grat stilla och sjong "Love Hurts" samtidigt som ett 80-talsmontage med tyskt ljus-softade bilder pa den framlidne favorithustrun Mumtaz Mahal spelades pa repeat. Ta den, discovery channel!